I fickan på.....En idé som föddes vid mitt köksbord

Jag tycker om att variera skrivandet, sagor, dikter, brev och denna gång ville jag öva att skriva listor. Den ena tanken häftades fast i den andra och jag började fantisera om att titta in i fickor, vad finns eller fanns i dem egentligen.....

Vi samlade förslag, jobbade praktiskt med att rita och skapa en riktig ficka som kunde ha en lista nedstoppad i sig och så här blev det:

Värdegrundsarbete om vår klass, ett pussel där vi alla är viktiga bitar

 Jag har köpt och lånat ihop flera pussel, märker att barnen njuter av att klura, i lugn och ro på mattan.

Texten är viktig och att rita ett pussel var en ny erfarenhet för de flesta.

Verkligheten knackade på och vi sa glatt, stig in....

En förälder i gruppen hörde av sig och ville berätta om motorcyklar, då vi ju arbetade intensivt med bilen i år 1. Varmt välkommen svarade jag och vi bjöds på en spännande eftermiddag med fakta om cyklar, provsittning med obligatorisk tutning och förevisning av hur olika motorcyklar ser ut. Jag tycker mycket om att alla känner sig välkomna till och i skolan och bejakar allt engagemang för att öka lärande.

  En chans jag inte kunde missa....

Nalle puh lär oss om tålamod...

  Denna tanke gav samtal om att ge varandra tid att höra, svara och visa förståelse för om någon har tankarna på annat håll.

Höstdikter och akvarell passar fint tillsammans

Med inspiration från plockade vackra blad, studerade vi, skissade och målade precis det vi såg. Akvarellpennor är fantastiska.

Med hjälp av startmeningar som Hösten är...

Hösten känns...

Hösten luktar....osv skrev vi sedan egna dikter.

När jag får tänka fritt visar jag min kunskap, för mig själv och dig...

Ett blädderblocksblad och en penna är allt som behövs för att få fatt i sitt kunskapsområde, 

dessutom ser jag som lärare var vi ska bygga vidare.

Här skulle vi kunna börja tala om negativa tal! Tycker om elevens sätt att skriva en dialog 

hur hon tänker.

Spår av istiden formade av barns händer

Jättegrytor tillverkas bäst av samarbetande händer

Isräfflor visar hur isen rörde sig, denna gång gjorda med en sax.

 

En rullstensås

Ett flyttblock som spruckit isär.

Sista timmen på fredagen skapades fantastiska modeller som kommer att ställas ut, 

för att sprida lärandet.

Värdegrundsarbetet fortsätter, denna gång om ordet förlåtelse

 Arbetsgången är alltid densamma, vi pratar om texten, läser för varandra, skriver och illustrerar. Denna gång med akvarellpennor.

Vad är viktigt för dig? Skolans tema för en dag

Första dagen ritade vi egna hjärtkartor fyllda med saker som är viktiga för oss, vi började med en gemensam tankekarta. Barnen valde själva om de ville skriva eller rita i sina hjärtan och jag försöker alltid ha lika mycket fokus på bild som på text. Bildspråket är tydligt och ska lyftas fram i berättande.

Alla klasser samlades på skolgården, sedan gick vi in i gympahallen där ett stort tejphjärta fanns på golvet. I tur och ordning lämnade klasserna sina kartor i en stilla ceremoni.

Nu pryder alla barns hjärtan vår entré och man blir glad av att se dem. Ett fint arbete med kvalité.

Sagoskolan inleddes med ett besök i berättarrummet....

En förälder, som arbetar med teater, erbjöd oss att jobba med berättande och jag tackade förståss JA! Denna stund visade sig vara perfekt som inledning till Sagoskolan, ett konkret och fantasifullt sätt att ge struktur för berättande och barnen var väldigt motiverade.

Några dagar senare pratade vi om rummet och hjälptes åt att rita upp hur det såg ut, jag ritade på tavlan och barnen gjorde egna ritningar. De la till egna saker också, något jag uppmuntrade till.

Sedan skapade vi framsidan till den egna Sagoskoleboken, som plastades in för att hålla och förseddes med änglaben. Några barn hade aldrig använt hålslagare så det blev en kurs i sig.

Äntligen skolstart och nu går vi i tvåan!

Efter ett långt och varmt sommarlov kändes det bra att börja arbeta igen, många roliga och intressanta uppgifter väntar och i min klass innebär det bl a Sagoskola och ett större arbete i historia/geografi. Redan andra veckan startade vi med Istiden och de spår som finns runt oss i naturen. Vetgiriga blivande arkeologer kom bärandes på runda stenar och undrade om de blivit slipade av isälvarna! Foton från föräldrar med frågan om den stora stenen var ett flyttblock förekom också. Underbart med engagemang och nyfikenhet!
Vi har sett många filmer, läst och skrivit fakta. Jag har ritat tidslinjer för att tala med barn om något som inleddes för cirka 100 000 år sedan är svårt...faktiskt knepigt att greppa även för en vuxen fröken.
Spåren av isen kommer att byggas upp i lera och redovisas för yngre elever på skolan.

I filmerna fick vi veta att sjöar och öar kommit till med hjälp av istiden, dessutom har vi ju den största landhöjningen med 1 cm/år här uppe i norr. Jag såg möjligheten att väva in land och vattenformer i vårt historiearbete:

  Självrättande läggspel som övas tillsammans ger ett trevligt lärtillfälle.