Det är i mellanrummen det sker....

Under mina år som lärare har jag ofta reflekterat över att vi täcker varenda minut av dagen med aktiviteter. Jag tror att vi tänker att allt stannar upp och kaos utbryter om vi ger tid för tanke och egna val. Det är fullständigt fel. När vi lämnar luckor av vitt och uppmanar till egna initiativ händer det saker. I mellanrummen liksom. Min erfarenhet är att alla barn, och vuxna också förresten, har ett eget driv. Det finns en vilja att göra saker, att öva och att utvecklas. Om vi ger tid och iakttar händer fantastiskt oväntat lärande. Jag kan se ett barn som vanligtvis kämpar med motoriken när vi formar bokstäver, sitta och rita på ett flygplan med många små detaljer när tillfälle till eget val ges. Vad gör hen då? Jo, övar något som i förlängningen kommer att stärka både öga och hand och så småningom underlätta även bokstavskrumelurerna. Barn tar egna initiativ, kanske inte de som vi har tänkt men om vi vågar stå tillbaka då och då, skapa mellanrummen, så sker mycket lärande.

 

Spontant lärande är fantastiskt att skåda...