Det är i mellanrummen det sker....

Under mina år som lärare har jag ofta reflekterat över att vi täcker varenda minut av dagen med aktiviteter. Jag tror att vi tänker att allt stannar upp och kaos utbryter om vi ger tid för tanke och egna val. Det är fullständigt fel. När vi lämnar luckor av vitt och uppmanar till egna initiativ händer det saker. I mellanrummen liksom. Min erfarenhet är att alla barn, och vuxna också förresten, har ett eget driv. Det finns en vilja att göra saker, att öva och att utvecklas. Om vi ger tid och iakttar händer fantastiskt oväntat lärande. Jag kan se ett barn som vanligtvis kämpar med motoriken när vi formar bokstäver, sitta och rita på ett flygplan med många små detaljer när tillfälle till eget val ges. Vad gör hen då? Jo, övar något som i förlängningen kommer att stärka både öga och hand och så småningom underlätta även bokstavskrumelurerna. Barn tar egna initiativ, kanske inte de som vi har tänkt men om vi vågar stå tillbaka då och då, skapa mellanrummen, så sker mycket lärande.

 

Spontant lärande är fantastiskt att skåda...

Att skapa ett eget pussel, lägga det och sedan bytlåna...

Att lägga ett pussel är mer komplext än vi kanske tänker på. Strategier att använda och ledtrådar att läsa av. Vi har köpt in vita färdigstansade ark med fyra rader med sex bitar på varje, lagomt för dem som aldrig provat och för dem som aldrig förstått hur man kan lyckas. Uppgiften var att först skissa sitt motiv och sedan måla med kraftfull tuschpenna. En helt fri uppgift som gav lust och skaparglädje.

 Ibland hittar man inspiration från faktabilder

När pusslet var färdigt skulle det plockas isär för att sedan byggas ihop av skaparen. Pusslet lades sedan i namnmärkt kuvert. Nu kunde vi börja byta och lägga varandras....

Vi hade ju räknat ut att alla pussel hade 24 bitar och visst ville man kontrollräkna innan bitarna lades tillbaka igen.

Att börja skoldagen med koncentrerat läggande är rogivande och utvecklande, samtidigt ger man barnen möjlighet att hjälpa och stötta varandra, samtidigt som jag kan strosa runt och ge nya tankespår. Lärande när det är som bäst.

Med siktet på att få vara med och vinyla en riktig bil har vi nu rivstartat vårt lärande!

En mamma i min etta kom med ett ovanligt och väldigt spännande förslag. Hon och en kompis har en bil som ska ställas ut på en större utställning här i Luleå och hon undrade om inte elever skulle kunna vara formgivare och konstnärer. Vi fröknar nappade direkt och förstod att detta projekt skulle innehålla så mycket lärande. I min klass inleddes arbetet med ett heldagsbesök av denna väldigt kunniga mamma, då hon visade bilens delar, hur man byter ett däck, verktyg och dessutom visade hon ett bildspel hur vinylade bilar kan se ut. Temat för bilen är rymden och fantasin har en framskjutande roll.....

Jag bidrog med att ta med bultar och muttrar och under veckan har alla barn övat sig på att skruva på och av.

Under veckan bildade vi arbetsgrupper, de som ville skissa, måla, skriva skyltar och skriva ned fakta som vi lärt oss.

Att rösta fungerar bra om man vill komma fram till majoritetsbeslut.

När de olika grupperna färdigställt en stor bil och dess delar var det dags att jobba med sin egen lilla bil. Inspirerade av visade bilder vinylades det både flammor och blommor och jag kan inte tänka mig att dessa barn kommer att köra en vanlig enfärgad bil som vuxna.......

 Ord och begrepp hade ju visats praktiskt och då är läsningen inte svår, inte ens ordet bagagelucka.....

Fortsatt värdegrundsarbete, denna gång med hjälp av kloke Nalle Puh

Vi har fortsatt att läsa, prata om, skriva och illustrera dikter/verser/ordspråk med vänskap som tema. Denna vecka samtalade vi om att man får bjuda till i lek och vänskap, inte bara vänta på att allt ska komma till en. Fina samtal och fantastiska bilder:

Vi samlar X-ord och fröken lär sig nytt

Att komma till Biblioteket är som att ha kalas!

En gång i månaden tar vi en promenad till närliggande bibliotek och frossar loss i böcker. Barnen får låna två böcker var men om fler känns lockande hamnar de i min bokhög och tas med till klassrummet. Jag väljer att alltid bejaka barnets val, att inte se mycket text som ett hinder utan uppmuntra och samtala om framsida, titel och vad som står på baksidan av boken. I min egen bokhög ser jag till att välja även lättlästa böcker och fakta om ditt och datt så att jag kan erbjuda alternativ när jag ser att det egna valet var svårt. Jag tycker att all läsning är lika mycket värd och jag vill uppmuntra till nyfikenhet. Allt för många gånger har jag sett glada ögon slockna när vald bok plockas ur händerna för att den inte var passande. Nä, bättre att sikta högt än att inte sikta alls, tänker jag.

Väl i klassrummet är förväntan stor när vi packar upp alla vackra böcker, det känns som ett kalas där alla får presenter. En längre lässtund är ett måste efter ett besök på biblio. I vår klass passade vi på att fixa till vår läsmiljö, en bordsskiva lyftes bort så att böcker blev lättillgängliga. Initiativ tagna av barn, så klart.
När vi sedan började läsa var det barn i alla hörn, ihopkurade i samtal om gemensam bok eller  uppslukade i egen läsbubbla. Alla sköna stolar görs tillgängliga för läsning och fröken står gärna upp en sådan stund.

En näringsväv är lite mer invecklad och kräver tankar i fler steg....

När jag ritar och visar hur jag tänker, visar jag också om jag har förstått eller om jag till och med har tänkt nya steg. Barn har förmågan att ställa frågor och väcka tankar hos mig som jag aldrig funderat över, för lär-det gör vi alltid tillsammans.
Vi pratade även tidigt i ettan om att ordet härma byts ut till "blev inspirerad av" för när vi ser något fint vill vi ju göra lika fint, något som man bara ska känna sig glad och smickrad över.