Första lilla redovisningen på engelska....

Idag tog vi oss an uppgiften att redovisa hur våra skapade personer var klädda. Vi började med att repetera vad plaggen heter och i det läget presenterade jag formen, He is wearing/ She is wearing..
Barnen kan rätt många färger redan så jag lade till att man även kan berätta om det. Klassen delades in i par och började så öva tillsammans. Jag smög omkring och stöttade med form och ord som glömts bort. Även fröken fick snabbgoogla ordet simfötter, flippers, som inte fanns i mitt ordförråd.
Efter en stund avbröt jag och frågade om någon ville berätta för oss alla. Genast kom två händer i luften! Det är få för att vara i vår klass men jag förstod att detta kändes nytt och lite spännande. Jag var noga med att stötta och se till att berättandet kändes tryggt och lyckat och genom att berömma modet hos dem som delade med sig kom fler och fler händer upp. En väldigt blyg elev förvånade mig genom att vilja komma upp och efter obligatorisk applåd och beröm var kinderna rosa av stolthet.
Jag tvingar aldrig barn att redovisa eller läsa inför alla, däremot uppmuntrar jag till att våga, vi övar ju och man behöver inte kunna. Det fungerar, tycker jag.

Ja, jag tycker att man kan öva stavning i ettan, dj-ord var veckans utmaning

 

Med en vers övade vi att läsa och sedan skriva dj-ord

 När vi läser passar jag på att uppmärksamma de bokstäver som är höga eller går ner i källaren.

 När man illustrerar sin text når man ännu en nivå i varaktigt lärande. Denna enstaka gång fanns bilder på djur att låna om man så ville. Annars brukar jag akta mig för att använda färdiga bilder, de hämmar det egna skapandet.

  En tydlig arbetsgång ger lugn och säkerhet. Den går jag alltid igenom muntligt också.

 En fantastisk apa skapades i denna stund.

Idag deltog Hedskolan med en utställningsbil på Powermeet 2018

Veckans värdegrundsarbete-Den gyllene regeln, fast uppdaterad till 2018...

Arbetet med hur vi ska vara mot varandra fortsätter och jag är övertygad om att våra samtal om texten, alltid kopplat till egna upplevelser, ger ett mjukare klimat. Denna vecka hade jag skrivit om Den gyllene regeln, så att språket förstås av nutidens barn. Jag blir glad över att se att mitt modelerande, att alltid ge exempel, har spridit sig till barnen. Vi fick höra många exempel på hur regeln kan fungera på ett bra sätt och samtidigt det motsatta, hur en taskig handling leder vidare med fler elakheter. Barn är kloka.

Det kan vara arbetsro fast man gör olika saker, alla mysiga platser nyttjas. Så klart!

Idag har vi haft göra-färdigt-tid, att kolla igenom om man eventuellt missat någon bokstav eller behövde fixa andra arbeten. En sådan timme är guld värd, de som är färdiga med allt, väljer gärna att läsa böcker och jag får tid att sitta vid eller visa någon som behöver. Det blir också väldigt naturligt att hjälpa varandra framåt. Det går att ha lugnt i rummet, inte knäpptyst, fast man jobbar på med olika arbeten. Ordet är hänsyn och att visa att man går in i sin koncentrationsbubbla. En elev sa till mig efter en längre egen lässtund: Åsa, nu var jag i den där bubblan! Jag kunde bara hålla med och säga att jag noterat det.

Miljöskolan är en fantastisk resurs

Idag blev vi upphämtade av den kommunala Miljöskolebussen med destination Vallen. Mitt och barnens första besök på denna fina och lekvänliga plats. Med oss fanns Anders, som lärde oss mycket om djur och natur, dessutom på ett väldigt intressant och konkret sätt. Vi gick en "hitta djurenrunda", en övning i att vara tyst och fokuserad med naturögonen på skaft. Därefter ett intressant teoripass med fakta om de många djur vi hittat. Anders hade en skattkista med bl a en rävsvans, en orrefot, en älg- och rådjursklöv.....och vi fick hålla i allt. Gissa om ögonen var stora!
Vi grillade lunch och hade gott om tid att leka och upptäcka på egen hand. En toppendag i klass etts skolliv, helt enkelt.

Under en Björkticka bodde en snigel...

En Mink är len men nog vackrast när den lever

Ett Gäddskelett var ett coolt fynd

Foten från en Skogshöna

Tankar om lärande

Jag har ju redan skrivit om att lärande sker i mellanrummen. Min erfarenhet är att människan är nyfiken, vill utvecklas och använda sitt lärande i nya sammanhang. Det sker gång på gång. Jag blir lycklig på riktigt när elever kan säga, men Åsa vi gör som när vi gjorde svampens hatt eller andra exempel där de ser och vill dra nytta av tidigare lärdomar. Jag tycker om att se min roll som lärare som en som visar på så många redskap som möjligt, så att barnet sedan kan kombinera eller använda det som passar. Händerna är viktiga i lärande, öga och resten av kroppen också men när man skapar med sina fingrar, tar lärandet en lugnare och mer skapande roll. Jag ser också hur återkommande klipp, vik och målarövning ger självförtroende. Att jobba på, processen, är det jag tittar efter och berömmer. Resultatet blir ju olika och är kopplat till hur mycket jag har övat tidigare.
I mina klasser försöker jag så i barnen att när något inte blir som jag har tänkt och jag får tänka/göra om, lär jag mig mer än om allt bara flyter på. En diskussion i en gruppuppgift är utvecklande, inte ett misslyckande eller farligt. Vi ska lära för livet och vem vet vad vi kommer att behöva?!

Att bläddra tillbaka i sin egen pärm ger glädje och snabb insikt om att man lärt sig nya saker....

Vi lär oss vad olika klädesplagg heter på engelska...genom att skapa en ny person

Veckans engelska arbete var att öva klädesplagg, muntligt i kör tillsammans. Jag jobbar nästan alltid i kör när vi lär oss något nytt, vi säger många gånger så att tungan hamnar rätt och tillsammans blir man ju dessutom modigare. Några dagar senare introducerade jag idén att rita en egen person, klädd i valfria plagg. Det jobbet inleddes idag och kommer så småningom att avslutas med en presentation på engelska där barnen beskriver kläderna med färger.

                                         En person visade sig vara vampyr, fast det gick också fint....

Vi har kritpennor med många hudtoner, används ofta och ger oss den fina mångfald som finns.

Personerna skulle även ritas och målas på baksidan och då är en fönsterruta väldigt fiffig att använda.

Nästan alla personer är nu färdiga.

Att bygga till hundra med en trygg kamrat, öva tills man kan-ger glädje och självförtroende...

Min erfarenhet är att golvet är den arbetsplats som många barn väljer, om man får tillgång till hela rummet. Jag brukar ha mattor som rullas ut och jobbas på, för att markera att "arbete pågår". 

När jag övar med en kamrat blir vi båda bättre.

Här visas ännu ett spontant lärtillfälle, i en paus hämtades materialet fram och sedan övades det för fullt.

Matematik i dess olika former, kan också vara prickar på ett skepp eller 10-kamrater i vacker form..

Bråkräkning kan övas på olika sätt....

Vi har tidigare jobbat med all dela figurer i halvor, fjärdedelar osv men efter många gemensamma genomgångar ville jag nu låta varje barn tänka själv, låta tänkandet ta tid och prova sig fram. Första uppgiften var att dela en rektangel på hälften på så många olika sätt man kunde komma på. I detta första läge fick man inte gå runt och inspireras av andra utan ge tid till egna idéer.
Intressanta lösningar som blev fler och fler... Insikten om att 2/4 också är en halv kom och användes..

Nästa uppgift var att titta på ett klosstorn som jag hade ritat. Barnen skulle skriva hur stor del av tornet som varje färg utgjorde och det gick bra. Då jag gillar eget tänkande så var nästa steg givetvis att rita och måla egna torn och byta med en kamrat.

 

När jag ser något jag tycker är fint, blir jag inspirerad och vill lära mig hur man gör....

Vi bygger nutidens och framtidens fordon, återbruk och nytänkande

I det pågående temat bilar tyckte jag att det var dags för egen verkstad efter all teori. Jag samlade ihop alla små kartonger och plastförpackningar jag kunde finna där hemma, fixade trähjul och gav gott om tid till tanke och entreprenöriellt lärande. Jag delade in barnen i par, det gör jag alltid för att ge lugn och ro i gruppen. Korta instruktioner med lärdomen att man utvecklas mycket av att diskutera fram en lösning, det är inte ett misslyckande....