Jag har ju redan skrivit om att lärande sker i mellanrummen. Min erfarenhet är att människan är nyfiken, vill utvecklas och använda sitt lärande i nya sammanhang. Det sker gång på gång. Jag blir lycklig på riktigt när elever kan säga, men Åsa vi gör som när vi gjorde svampens hatt eller andra exempel där de ser och vill dra nytta av tidigare lärdomar. Jag tycker om att se min roll som lärare som en som visar på så många redskap som möjligt, så att barnet sedan kan kombinera eller använda det som passar. Händerna är viktiga i lärande, öga och resten av kroppen också men när man skapar med sina fingrar, tar lärandet en lugnare och mer skapande roll. Jag ser också hur återkommande klipp, vik och målarövning ger självförtroende. Att jobba på, processen, är det jag tittar efter och berömmer. Resultatet blir ju olika och är kopplat till hur mycket jag har övat tidigare.
I mina klasser försöker jag så i barnen att när något inte blir som jag har tänkt och jag får tänka/göra om, lär jag mig mer än om allt bara flyter på. En diskussion i en gruppuppgift är utvecklande, inte ett misslyckande eller farligt. Vi ska lära för livet och vem vet vad vi kommer att behöva?!
Att bläddra tillbaka i sin egen pärm ger glädje och snabb insikt om att man lärt sig nya saker....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar