Idag tog vi oss an uppgiften att redovisa hur våra skapade personer var klädda. Vi började med att repetera vad plaggen heter och i det läget presenterade jag formen, He is wearing/ She is wearing..
Barnen kan rätt många färger redan så jag lade till att man även kan berätta om det. Klassen delades in i par och började så öva tillsammans. Jag smög omkring och stöttade med form och ord som glömts bort. Även fröken fick snabbgoogla ordet simfötter, flippers, som inte fanns i mitt ordförråd.
Efter en stund avbröt jag och frågade om någon ville berätta för oss alla. Genast kom två händer i luften! Det är få för att vara i vår klass men jag förstod att detta kändes nytt och lite spännande. Jag var noga med att stötta och se till att berättandet kändes tryggt och lyckat och genom att berömma modet hos dem som delade med sig kom fler och fler händer upp. En väldigt blyg elev förvånade mig genom att vilja komma upp och efter obligatorisk applåd och beröm var kinderna rosa av stolthet.
Jag tvingar aldrig barn att redovisa eller läsa inför alla, däremot uppmuntrar jag till att våga, vi övar ju och man behöver inte kunna. Det fungerar, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar